Proteobakteriedysbios

F Proteobacteria inkluderar ett brett utbud av bakterier, bland annat de mest kända patogenerna (E. coli, Salmonella, Klebsiella). I en frisk tarm måste de hållas på mycket låga nivåer. Deras expansion eller "blomning" är den mest tillförlitliga kliniska markören för dysbios och tarminstabilitet, och indikerar ofta en inflammerad eller syrerik miljö där nyttiga bakterier inte kan överleva.

För att förstå denna markör måste du tänka på syre. Din tjocktarm ska vara en anaerob (syrefri) miljö. 99 % av dina goda bakterier (som Faecalibacterium eller Bifidobacterium) dör om de utsätts för syre.

Proteobakterier å andra sidan kan leva utan syre men föredrar att leva med det (fakultativa anaerober). När din tarm blir inflammerad frisätter vävnaden syre och nitrater. Detta fungerar som en katalysator för Proteobakterier, som snabbt förökar sig och tränger undan de goda bakterierna som dör i syre. Därför kan ett stort antal Proteobakterier betraktas som en varningssignal om att "klimatet" i din tarm har förändrats och blivit fientligt mot den hälsosamma floran.

En hög belastning av Proteobakterier har omedelbara systemiska konsekvenser:

• Kronisk inflammation (endotoxemi): Proteobakteriers cellvägg består av lipopolysackarider (LPS), ett av de mest potenta toxinerna för immunsystemet. När dessa bakterier dör eller förökar sig frigör de LPS som kan komma in i blodet, vilket orsakar trötthet, låggradig inflammation och insulinresistens.
• Ekosysteminstabilitet: En hög nivå indikerar att tarmen är en instabil miljö. Detta gör det lättare för alla livsmedelsrelaterade infektioner att bli ett kroniskt problem.
• Matsmältningsbesvär: Associeras ofta med diarré, illaluktande gaser (på grund av svavelföreningar) och krampartad buksmärta, typiska symtom vid postinfektiöst irritabelt tarmsyndrom (IBS).

Denna analys kvantifierar den totala relativa abundansen av fylumet Proteobacteria, med särskild uppmärksamhet på familjen Enterobacteriaceae (klass Gammaproteobacteria).

Ur ett ekologiskt perspektiv beter sig Proteobakterierna som "r"-strategister (snabb tillväxt i instabila miljöer), till skillnad från Firmicutes/Bacteroidetes som är "K"-strategister (stabil tillväxt i mättade miljöer). Metagenomanalysen möjliggör att skilja om en ökning beror på ofarliga kommensala arter (Sutterella) eller på patobionter med virulensfaktorer (Escherichia, Shigella, Klebsiella).