Gallsyremetabolism

Den här markören utvärderar ditt mikrobioms förmåga att omvandla gallsalter (producerade av din lever för att smälta fett) till sekundära gallsyror. Även om en liten mängd av denna omvandling är normal, genererar överdriven aktivitet från dina bakterier högst giftiga och proinflammatoriska föreningar som fungerar som "rengöringsmedel" i din tjocktarm, irriterar slemhinnan, orsakar diarré och ökar dramatiskt risken för allvarliga sjukdomar.

När du äter fet mat utsöndrar din lever galla (primära gallsalter) för att hjälpa dig att lösa upp och absorbera dessa lipider i tunntarmen. Människans maskineri är mycket effektivt: den absorberar fettet och återvinner nästan 95 % av denna galla.

Dock läcker ungefär 5 % av gallan ut och når tjocktarmen. I en frisk miljö utgör denna minimala mängd inget problem. Faran uppstår när din kost är överdrivet rik på animaliskt fett; detta tvingar levern att pumpa ut en överflödig mängd galla, som till slut översvämmar tjocktarmen.

Här kommer högt specialiserade tarmbakterier in i bilden. Dessa bakterier livnär sig på överflödig galla och modifierar den kemiskt (en process som kallas 7-alfa-dehydroxylation). Resultatet är sekundära gallsyror, där de mest framträdande är deoxicholsyra (DCA) och litokolsyra (LCA). I höga koncentrationer är dessa molekyler inte näringsämnen, utan de är skadliga.

En överproduktion av sekundära gallsyror i tjocktarmen fungerar som ett konstant kemiskt angrepp på din tarmvägg:

• Toxicitet och risk för kolorektalcancer: DCA är ett känt cancerframkallande och genotoxiskt ämne. Det fungerar bokstavligen som en slipande tvål eller ett rengöringsmedel som förstör tarmcellernas membran, orsakar direkt DNA-skada och massiv oxidativ stress. Detta är den huvudsakliga biologiska mekanismen som förklarar varför dieter med mycket animaliskt fett och rött kött ökar risken för tjocktarmscancer.
• Vattenaktig diarré och IBS-D: Sekundära gallsyror irriterar tarmens nervändar och stimulerar en massiv utsöndring av vatten och elektrolyter till tarmlumen. Detta är den underliggande orsaken till "gallsyreinducerad diarré", ofta feldiagnosticerad som bara irritabel tarm-syndrom med dominerande diarré (IBS-D).
• Metabolisk dysreglering: Gallsalter är inte bara till för matsmältningen; de är potenta "hormoner" som aktiverar nyckelreceptorer (som FXR och TGR5) i tarmen. En störd balans av dessa syror "förvirrar" din metabolism, förändrar frisättningen av GLP-1, insulinkänsligheten och främjar fettlagring i levern.

Utvärderingen av gallgiftighet mäter inte fett i avföringen, utan ditt ekosystems genetiska potential för toxisk biokonvertering med hjälp av Shotgun metagenomik.

Det begränsande och farliga steget (omvandlingen till DCA och LCA) kräver en enzymatisk kaskad som kodas i bai-operonet (bile acid inducible operon). Vår algoritm kvantifierar förekomsten av kritiska gener i denna kluster, med särskild uppmärksamhet på generna baiCD och baiH.

Taxonomiskt är denna dödliga 7-alfa-dehydroxylationsförmåga begränsad till en extremt liten subpopulation (vanligtvis <1% av normal mikrobiota), som tillhör specifika stammar inom släktena Clostridium (specifikt C. scindens och C. hylemonae i kluster XI och XIVa) och vissa arter av Eubacterium.

Låga nivåer av denna markör indikerar ett lågt kontrollerat lipidmetabolism. Ekosystemet kan inte generera svår gallgiftighet. Höga nivåer tyder på att din flora överkonverterar galla till cancerframkallande och pro-diarréämnen. Det är absolut nödvändigt att minska "bränslet" (drastiskt begränsa intaget av mättat fett från animaliska källor). Samtidigt bör höga doser av viskösa lösliga fibrer introduceras (psylliumskal, havre, malda linfrön eller chiafrön). Dessa fibrer fungerar som en "biologisk svamp", som fysiskt fångar eller kelaterar de toxiska sekundära gallsyrorna för att tvinga fram deras säkra utsöndring via avföringen innan de kan skada slemhinnan.