Cellulosanedbrytning

Den här markören utvärderar ditt mikrobioms genetiska förmåga att smälta cellulosa, den mest förekommande olösliga fibern i naturen och huvudkomponenten i växters cellväggar (finns i gröna blad, stjälkar, kli och skal på grönsaker). Att smälta cellulosa är en monumental biologisk utmaning. Om du har hög förmåga är din tarm ett moget ekosystem som kan utvinna antiinflammatorisk energi från råa sallader; om den är låg, kommer gröna bladgrönsaker sannolikt att orsaka uppblåsthet och tyngdkänsla.

Cellulosa är "skelettet" som gör det möjligt för växter att stå upprätt. Den består av tusentals glukosmolekyler som är bundna samman med så starka och kompakta bindningar att de är praktiskt taget outplånliga för mänskliga magsafter.

Till skillnad från lösliga fibrer (som pektin eller inulin) som löses upp i vatten och bildar mjuka geler, når cellulosan tarmen intakt, som små, styva trådar. För att bryta dessa trådar behövs högt specialiserade bakterier. Dessa bakterier måste fysiskt fästa sig vid cellulosafibrerna och använda tunga enzymkomplex (cellulaser) för att bearbeta den.

Om du saknar dessa specialiserade populationer, digereras inte cellulosan. Även om detta fortfarande är användbart för att ge volym åt avföringen och rensa tarmen (en "borst"-effekt), missar du möjligheten att omvandla den enorma mängden fiber till fördelaktiga kortkedjiga fettsyror (SCFA). Dessutom, om cellulosan blir stående, kan icke-specialiserade bakterier försöka jäsa den ineffektivt, vilket genererar instängda gaser och kolik.

Effektiviteten med vilken dina bakterier bryter ner cellulosa definierar i hög grad din relation till "plant-based" dieter (växtbaserade):

• Tolerans för Sallader och Råa Grönsaker: En låg enzymatisk förmåga för cellulosa är huvudorsaken till att många människor känner sig extremt uppblåsta, tunga eller har en svullen mage efter att ha ätit en stor sallad med sallad, rå spenat eller grönkål.
• Ekologisk Motor (Korsbefruktning av Föda): Bakterierna som bryter ner cellulosa fungerar som grundläggande "nyckelarter". Genom att bearbeta växternas skelett frigör de sockerarter som är instängda inuti växtcellerna, vilket gör att andra gynnsamma bakterier (som de som producerar smörsyra) har substrat tillgängligt. De utgör grunden för din tarms näringskedja.
• Hållbar Metabol Kontroll: Nedbrytningen av cellulosa är en mycket långsam process. Detta garanterar en konstant och långvarig energiförsörjning till dina kolonceller under natten, vilket stabiliserar blodsockernivåerna och förlänger mättnadskänslan.

Bedömningen av den cellulolytiska förmågan görs genom Shotgun metagenomik, där den genetiska potentialen hos enzymer aktiva på kolhydrater (CAZymes) som specifikt riktar sig mot olösliga beta-(1,4)-glukosidbindningar kvantifieras.

Vår bioinformatiska pipeline kartlägger förekomsten av kritiska familjer av glykosidhydrolaser, särskilt GH5, GH9 och GH48 (äkta cellulaser och endoglukanaser), liksom förekomsten av kolhydratbindande domäner (CBMs) som gör det möjligt för bakterier att fästa sig vid olösliga fibrer.

I människans tarm är de främsta primära nedbrytarna av cellulosa mycket specifika och svårododlade arter, såsom Ruminococcus champanellensis (den enda bekräftade mänskliga tarmbakterien som kan bryta ner ren kristallin cellulosa), samt vissa arter av släktet Bacteroides (t.ex. B. cellulosilyticus) och Eubacterium.

En adekvat förmåga indikerar utmärkt strukturell tolerans mot råa vegan- och fiberrika dieter. Låg förmåga (vanligt i västerländska dieter med lågt växtinnehåll) kräver mekanisk och kulinarisk anpassning: om detta är ditt fall, rekommenderas det starkt att tugga grönsaker noggrant, välja ångkokta, puréer eller krämer, och undvika stora portioner av råa blad tills ekosystemet anpassar sig och gradvis återbefolkas med cellulosedegradörer.